Flugbindning

Flugbindning


Efter att ha fiskat köpeflugor i två säsonger kan jag inte hålla mig längre, det är dags att börja binda mina egna flugor. Det är inte det att det är något fel på köpeflugor. Tvärtom finns det mycket att välja på som både fiskar bra och är förvånansvärt prisvärt. Ändå går det inte att komma ifrån att det där med att binda sina egna flugor tillför en ny dimension till flugfisket.

Precis som när jag började med jerkbait fisket så började jag med att testa alla mönster och färger jag kom över. Precis som med jerkbaits så fick jag snabbt några favoriter och började se vad som fungerar och när det fungerar.
Här någonstans började suget att experimentera fram nya varianter som jag inte kunde komma över som köpeflugor. Ni som läser den här bloggen har säkert insett vid det här laget att jag inte kan motstå utmaningen i att experimentera fram egna lösningar, så nu är det alltså dags att ge sig på flugbindning.
En fördel med flugor över andra beten är att det är relativt enkelt att utveckla och producera egna beten. Jämfört med till exempel jerkbait tillverkning som kräver en ansenlig uppsättning verktyg och ett hyfsat rejält verkstadsutrymme så ryms en flugbindningsutrustning i en skokartong. Lägg till en låda med förbrukningsmaterial och ett köksbord så är du igång.
Även själva flugbindningen är en betydligt kortare procedur än annan betestillverkning. När väl en idé tagit form och flugbindningsprylarna är framme på bordet så tar det mig ungefär en kvart att få fram flugan. Just detta att så snabbt kunna se en fluga ta form ur en idé är beroendeframkallande.
Baksidan av allt detta är så klart att flugor är inte lika beständiga som andra beten. Räknar man livslängd i fiskade minuter jämfört med tiden det tog att producera betet så vinner ett träbete utan tvekan. Det gör att flugbindning också innehåller en del produktion, om inte annat för att hålla takten med konsumtionen ur flugasken. Jag ser det, än så länge, som en möjlighet att öva.