Jaha, då har det alltså hänt, jag har gått och blivit med flugspö. Det var väl egentligen bara en fråga om tid eftersom jag har gått och sneglat på det där med att flugfiska gädda i några år, mestadels om vintrarna när flugfiskets lite diskretare metoder lockar.

Valet föll på ett Vision big daddy kit #9, mest för att få bra grejor som funkar ihop utan att behöva göra en full marknadsundersökning vilket inte är helt lätt som nybörjare. Om det är bra eller dåligt vet jag inte ännu.
Tyvärr saknar jag flugfiskare i bekantskapskretsen så det blir till att lära sig på egen hand tills jag hittar en kurs. Youtube är ovärderligt för en nybörjare, problemet är bara att det verkar finns så många olika sätt att svinga ett flugpö. Lite övning varje dag gör att jag numera kan få iväg en fluga såpass bra att det går att fånga fisk.
Första fisketuren tillförde ett nytt moment i att få till någon form av praktiskt fiske. Till min stora förvåning belönades ansträngningarna med ett bestämt hugg. Därmed uppstår nästa problem, en arg gädda i änden på linan, en hand på spöt och linan i andra handen, och en hög löslina vid fötterna. Vad gör jag nu? Dessutom känns fisken i andra änden som en 8+ som är allmänt missnöjd med situationen och gör sitt bästa för att smita, det löser ganska snabbt problemet med löslinan. När jag väl får använda veven känns det bättre mer som fiske och mindre som brottning. Efter några vilda turer får jag till slut fisken i håven och tittar förvånat på en statistikare, vågen stannar på 3,7 kg. Det är bara att konstatera att efter några år med jerkbait så känns fisken dubbelt så stor på flugspöt, och det här med gädda på fluga kan bli hur kul som helst.
Sen den där första turen har det blivit några fler. Personbästa på fluga är höjt till 4,8kg och 82cm. Både kastande och fisket funkar bättre för varje tur och är faktiskt mycket enklare än jag väntade mig. Dessutom är det uppfriskande att vara nybörjare på något inom gäddfiske igen, att ha något nytt att lära och utforska…